Utanför och upprörd

Okej. Så här är det. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i det här med Arbetsförmedlingen. När jag var där för typ två veckor sedan och skrev in mig (vilket tog typ tre timmar att göra) gick jag gråtandes därifrån. Jag hade tidigare lovat mig själv att aldrig, och då menar jag ALDRIG, tillåta mig själv att förnedras på detta vis. Att sjunka så lågt i den sociala standarden att JAG skulle gå dit. Första inkörsporten till socialbidrag. Men jag tog mig i kragen, utmanade mig att gå dit och ta tag i saken trots mina tankar och löften. Jag har redan nämnt mitt humör efter besöket men dagen därpå kändes det ändå helt okej. Jag hade ju ändå gjort det bästa med den rådande ekonomiska situationen. Nu var jag ett steg närmre den där ersättningen som alla utan jobb kan få.
 
Trodde jag ja. Var idag på ett informationsmöte som gav NOLL! Fick sedan en massa blanketter att fylla i. Och så fick jag ringa till alfakassan och snacka med en tjej där. Jag önskar just nu att mitt företag hade gått hur bra som helst eller att jag faktiskt inte hade haft det. Det är ju inte och har aldrig varit min huvudsakliga inkomst. Men ändå så ska jag straffas för att jag har det. Alla som bara sitter där och ugglar för att de inte orkar skaffa sig ett liv... de får pengar! Men jag som har pluggat i tre år och skaffat mig studieskulder, slitit arslet av mig på Ikea i fyra år och som hade ambitioner och gjorde sak av mina tankar med att starta eget... nej jag ska minsann inte få någon ekonomisk hjälp! Jag kan få det om jag lägger företaget vilande eller avvecklar det. Men gör jag det går jag miste om de få uppdrag jag har framöver. Och det vill jag ju inte. Tack Sverige för att man får hjälp när man utmanar sig själv och behöver det. Om så bara för en månad eller två. Tack så mycket för att jag inte alls behöver känna mig totalt superutanför och av noll värde i denna "arbetspolitiska värld". Ska skicka er en blomma med posten.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0